Nu kände jag att det var dags för en ny typ ut av inlägg här på bloggen!
Som mäklare har man ett väldigt varierande arbete, vi rör oss mycket i jobbet och träffar varje dag nya människor och hamnar i situationer vi aldrig varit i tidigare. Detta leder ibland till situationer som man inte riktigt förstod hur man hamnade i och hur man ska ta sig ur på bästa sätt.
Jag tänkte vara först ut med att dela med mig av en incident men jag har höga förhoppningar om att mina kollegor följer efter och bjuder på en egen pinsam/rolig/konstig situation de hamnat i i deras arbetsliv.
Min första incident jag var med om inträffade när jag fortfarande var nybliven praktikant. Jag skulle hålla min första visning själv. Jag hade bokat tid med paret som jag skulle visa och var på väg till lägenheten. När jag kommer till lägenhetsdörren ringer jag på bara för att försäkra mig om att ingen är hemma. Ingen öppnar så jag låser upp och öppnar dörren. På dörrmattan sitter säljarens katt som skulle vara hemma under visningen. Jag går snabbt in och stänger dörren, för jag vill ju inte riskera att katten smiter första gången jag ska hålla en visning själv. Direkt när jag kommer in i hallen ryggar katten, pälsen reser sig och katten spänner ögonen i mina. Ingen av oss rör sig. Jag förstår att katten måste se mig som ett hot och jag vågar inte röra mig för jag vet inte vad katten gör då. Vi står där ett par minuter… jag darrar och fast att jag försöker lätta upp stämningen med lite små rörelser slutar inte katten att spärra ögonen i mig. Till sist intalar jag mig själv att detta är löjligt och jag har inte tid med detta, jag tar mod till mig och börjar gå mot köket. Katten agerar blixtsnabbt och hoppar rakt upp på mitt ben och börjar klösa och skrika. Jag blir livrädd! Åter igen hamnar vi i någon sorts dödläge där vi bara spärrar ögonen i varandra och jag är för rädd för att agera. -Vad fan är det här för jävla katt? Till sist tar jag mod till mig igen, inte för att jag vågar utan för att visningsgästerna kommer när som helst och jag är helt ny och vill inte göra bort mig. Jag testar att gå till köket igen. Samma sak upprepar sig katten kastar sig på mig igen och sätter klorna i benet. Den här gången blir jag så rädd att jag instinktivt sparkar till den, katten flyr in i sovrummet och under sängen. Skakig som ett asplöv går jag ner till porten då jag inte vågar vara kvar i lägenheten. -Hur ska jag lösa det här nu? Jag kan ju inte ta upp visningsgäster i lägenheten om katten tänker hoppa på dem också. Ny på praktiken som jag är har jag inte hunnit lägga in mina kollegors nummer i mobilen. Jag lyckas till sist googla fram nummer och får tag på en av mina kollegor som erbjuder sig att komma bort. Jag ringer även säljaren men hon är på jobbet och svarar inte. Då kommer visningsgästerna, jag funderar en sekund på vad jag ska säga men inser att ingen vit lögn kommer kunna ljugas ihop för att förklara detta. Jag får säga som det är: -Är ni rädda för katter? Det är nämligen så att säljarens katt har överfallit mig! Jag tror inte vi kan gå in i lägenheten igen. Visningsgästerna svara förvånat att det var konstigt, de har nämligen tittat på lägenheten innan och då var katten hur snäll som helst. Min kollega har fortfarande inte hunnit dit och visningsgästerna övertalar mig att vi ska gå upp i lägenheten ihop. Väl uppe i lägenheten letar ena visningsgästen reda på katten och hälsar på den. Katten verkar lite omskakad men går inte till attack igen. Visningen går till slut bra. Visningsgästerna tittar runt i lägenheten, jag står mestadels på hallmattan så jag har nära till utgången om katten skulle blir arg igen och katten sitter och kurar under soffan.
Vad ska man säga.. Jag fick i alla fall en rolig historia att berätta för mina nya kollegor när jag kom tillbaka till kontoret. Vi pratade med säljaren efteråt, hon skrattade hysteriskt åt att hennes lilla söta katt hade lyckats skrämma slag på nya mäklarpraktikanten.